Miljöförsvarare och stress

Då var det mycket länge sedan något skrevs här. Livet har kommit emellan och i stressade perioder prioriteras tyvärr mycket en vill göra bort. Sämre beslut tas – både för min hälsa och för miljön. Då befinner jag mig ändå i en situation där jag kan styra min tid och har råd. Trots det skapar en upplevd tidsbrist mer takeaway mat (som många gånger är mer ohälsosam), bortprioriterad träning (som annars får min kropp att må bra), mindre tid med vänner och familj (vilka ger en energi och insikt) men även mindre tid för reflektion. När jag befinner mig i dessa perioder förstår jag varför människor inte bryr sig om miljön runt dem, hur medmänsklighet går förlorad och en respekt för omgivningen försvinner. Framförallt om det stadiet är det ”normala”.

Tänk alla människor i världen som inte nånstans ens har valet eller friheten att kunna göra annorlunda eller bryta en cirkel av konstant stress.

Naturskyddsföreningen släppte nyligen en rapport som visar på att antalet döda miljöförsvarare ökar i världen. Empatiska människor som kämpar för en framtid för allt levande blir alltså dödade. I vissa områden (Filippinerna, Colombia, Indien etc.) är detta mer vanligt än andra. Dessa är länder som redan är utsatta och människor som försöker använda sina rättigheter till att försvara planeten med allt det innebär är otroligt starka individer. I det perspektivet känns min vardagliga stress inte som något alls – men det är också en påminnelse om att det finns än viktigare saker och att vi som lever ett i övrigt bra liv med relativt goda sociala samhällsstrukturer och skyddsnät, en av världens bästa ekonomier och möjligheter till utbildning har goda möjligheter att göra annorlunda och eventuellt sänka vår konsumerande levnadsstandard till förmån för andra – om inte andra arter så åtminstone andra människor. För vet ni – mycket av det vi väljer att lägga pengar på kan vara anledningen att dessa miljöförsvarare mördas. Enligt rapporten gäller det främst pga gruvindustri och jordbruk. Metaller som tas fram till billig elektronik. Odling av foder till det köttet som inte smakar vad det egentligen kostar.

Många som mördas är urfolk av olika slag. Urfolk är oftast de som känner sin jord och lärt sig ta hand om den i symbios med naturen. Vi behöver urfolken för att hjälpa till at bevara våran skog. Totalt är urfolken mindre än 5% av världens befolkning men skyddar nästan 80% av jordens alla arter.

Nedan är några av punkterna vilka naturskyddsföreningen summerar rapporten i där vi kan hjälpa till att skapa förändring, som individer, som demokrati, som anställda. Det är verkligen det minsta en kan göra – det och att försöka leva lite mer långsamt och medvetet även om stressen tar över i perioder.

Krav till civilsamhället:
Bygg breda allianser inom civilsamhället.
Visa på vikten av ett aktivt civilsamhälle. 
Stöd människorättsförsvarare och rörelser – inte bara organisationer. 


Krav till stater:
Förebygg konflikter och adressera dess orsaker. 
Stå upp för civilsamhället och miljöförsvarare. 
Utveckla Nationella handlingsplaner. 


Krav till Sveriges regering:
Visa mod i det internationella samfundet. 
Bygg en civilsamhällesfrämjande utvecklingspolitik – även bortom biståndet.
Fasa ut ohållbara investeringar. 

Krav till näringslivet:
Stå upp för de mänskliga rättigheterna. 
Genomför alltid konsultation och riskanalyser vid känsliga projekt. 
Bjud in civilsamhället.

Tankar på sistone

Jag var tidigare i veckan på introduktionsutbildning med jobbet och fick lära mig mer om verksamhetens olika områden. Föga förvånande var det särskilt miljöarbetet som fångade mitt intresse och jag måste säga att jag mestadels blev positiv inställd till det arbete som bedrivs. Men kanske mest positiv blev jag ändå av alla medarbetares enorma miljöengagemang. Många av de nyanställda som befann sig i salen var i min ålder (och kanske några år plus), och många visade ett stort intresse för verksamhetens miljöarbete. Flertalet ifrågasatte dessutom en del val och bad den miljöansvarige förklara vad som låg till grund för vissa beslut. Att vara del av en så engagerad skara gjorde mig lycklig. Det finns ändå så många förändringsbenägna själar där ute.

Vidare vill jag också uppmärksamma Oatlys svar på Arlas reklam om deras syn på fejk-mjölk såsom brölk och pjölk – vilket då ska syfta på växtbaserade alternativ. Att sedan Oatly skriver brölk och pjölk på sina paket tycker jag är fantastiskt!

Hur hamnade vi här?

”Det känns på något sätt som vi har för mycket pengar att spendera” började jag en konversation med min bror för några dagar sen. Vad jag menar är helt enkelt att vi har och har haft för mycket pengar till konsumtion som lett till miljöförstöring. Prislappen har helt enkelt varit för låg för många produkter.

Miljöförstörande varor och tjänster borde historiskt sett ha prissatts högre. Detta för att ta hänsyn till dess påverkan på miljön. Jag tänker då i termer av exempelvis utsläpp och nedskräpning. Vi har alltså missat att sätta ett pris på sådant vi bara tar för givet, som exempelvis ren luft. Hade istället hela processen beaktas, om det hade adderats ett pålägg prismässigt för de utsläpp produkten i sig orsakade vid tillverkningen hade prislappen troligtvis sett annorlunda ut. Jag kan inte låta bli att låta min nationalekonomiska sida träda fram och tala om en felprissättning på marknaden.

Här bör jag även nämna att med vi menar jag generellt de rikare länderna – för det är också en problematik i sig, att dessa resurser är så snedfördelade. Sen kan man också diskutera svårigheten att sätta ett pris på exempelvis luft. Men någon form av åtgärd måste tas till för att säkerställa ett hållbart resursutnyttjande framöver.

Bild: Planet Values

The landscape of oil

Detta är ett Ted-talk från 2009, 10 år gammalt, där en fotograf illustrerat ”the world of oil”. Det enda jag kan tänka är hur fruktansvärt fult det är (kort klipp). Han har satt ihop ”The Atropocene Project”, och bilder är verkligen talande.

Ni vet hur man älskar att de på ”Planet Earth” och andra naturdokumenterer. Att slås av hur vacker vår planet är – det är bitarna som är orörda. Dessa bilder är ”Planet Earth for humans”. Detta är de spår människan lämnar.

Min omedvetet medvetna vardag

Foto: Planet Values

I fredags satte jag mig ned bredvid två kollegor. Ena berömmer mina byxor och skor, som jag i veckan köpt på Arkivet (som Bea så varmt redan omnämnt) och ett par veganska, men genomtänkt och välbehövligt skoinköp från Matt & Nat (vilka jag köpte för mindre än halva ursprungliga priset, sista paret och i min storlek).

Min andra kollega frågar vad jag äter. Jag kikar ned på wrapen i handen och berättar att jag var på lunchyoga och fick därför köpa en wrap från Karma i farten (även här för halva orginalpriset). Den var fylld med pulled jackfruit.

Den andra kollegan försökte sammanfatta. ”Så du tar alltså elcykeln till jobbet, yogar under lunchen, köper svinnmat på vägen och går runt i moderna second hand kläder”. Ja, insåg jag. Jag har faktiskt blivit en sån. Mina, tidigare medvetna beslut som ibland känts som en uppoffring, har blivit vanor och självklara inslag i vardagen. Jag jobbar mig långsamt mot en plats i livet som är mitt eget lilla Nirvana. En enkel och hållbar livsstil i ett modernt samhälle. Jag kommer fortsätta finslipa och förändra i och med att omgivningen förändras. Men konsensus är någonstans, att jag faktiskt är väldigt tillfreds med hur mitt liv formas mot ett omedvetet medvetet.

Känslan av en droppe i havet

Läste denna artikel för någon dag sen. 

USAs försvarsmakt bränner lika mycket olja dagligen som hela Sverige”. 

Detta känns så tröstlöst. Författaren skriver vidare att ansvaret att lösa klimatkrisen visserligen ligger på det ”stora” planet. Men minst lika ofta läggs ansvaret på den enskilda individen – detta genom att undvika kött, att minska antalet flygresor och att bli bättre på att källsortera. Men det går onekligen inte att känna en aning hopplöshet när de stora spelarna inte är med på banan. 

Detsamma gäller frågan om bränderna i Amazonas. Regnskogen beskrivs ofta som planetens lungor och dess betydelse är därmed enorm för klimatet. Att då ha en klimatförnekare till styrande politiker är ingen bra kombination.  

I relation till detta blir källsorteringen, och valet att minska köttkonsumtionen och antalet flygresor tämligen bleka. Det känns lite som vår framtid istället är lämnad åt ödet. 

Jag tror emellertid inte att vi ska sluta upp med de klimatåtgärder vi gör på individnivå. Istället bör vi dessutom försöka påverka på ett större plan – om det nu är möjligt. Jag tror nog också att vi behöver en smula tur.   

Marknaden; hönan eller ägget?

Fortsätter på spåret från IPCC-rapporten som handlade om en mer effektiv markanvändning genom ökad plantbaserad kost. Något som verkligen påverkar oss i Sverige då vi globalt har en väldigt hög köttkonsumtion. Dock finns det goda möjligheter för oss att succesivt byta våra ohållbara matvanor då vi har lyxen att ha många varierande och bättre alternativ på marknaden och en övergripande god ekonomi som har råd med bättre mat (sedan vill jag bestämt hävda att plantbaserat i stor utsträckning är billigare än kött, men givetvis beror detta på hur du väljer att äta istället).  Ibland kan marknadsekonomi tyckas vara lite ”hönan eller ägget”. Ska butikerna komma med nytt utbud på något inte konsumenter vet att de efterfrågar? Såhär brukar det nämligen låta: 

Konsumenten: Mitt val (dvs vart jag väljer att lägga mina pengar eller om jag väljer att be företagen om alternativ) gör ingen skillnad.

Butiken: Konsumenterna efterfrågar inte detta.  Här imellan finns marknaden. 

Marknaden är alla konsumenter som kollektivt börjar fråga efter alternativ och ”röstar” vid varje köp med sina slantar om vilken typ av utbud de vill ha. Detta hör butiken och börjar därmed anpassa utbudet. Och vi kan redan se det med en explotion av plant-baserade alternativ (annat var det när jag var liten och, istället för den härliga korv med bröd delux Bea pratade om, blev serverad korvbröd med ketchup). Nu till dagens ”take action”, något du konkret kan göra för att vara en del av den omställning som måste ske. 

1. Välj med plånboken, testa något nytt och växtbaserat. Och om du inte vill gå all in på växterna just idag, tänk i varje fall mindre kött och alltid ekologiskt. Om du redan äter all plant-based, kan du bjuda över en vän som är förtjust i kött och bjuda hen på en av dina favoriträtter. 

2. Kontakta matbutikerna och be om förändring. Jag har mailat följande med dessa texter. Så Copy paste och skicka iväg. Tar max några minuter av din dag. 


Kontakta Coop härKontakta Ica härHej Coop/Ica,

Ny IPCC-rapport har nyligen släppts som menar att vi måste minska vår köttkonsumtion drastiskt för att ha en möjlighet att klara 1,5 graders målet. Och en annan IPCC-rapport (m.fl.) hävdar att vid 2 grader kommer hela ekonomin rasa. Inklusive den verksamhet Coop/Ica bedriver.

Har ni någon strategi för att minska er försäljning av kött (framförallt det som inte är producerat på ett hållbart sätt), etc. genom att öka kostnaden för kött proportionerligt mot den verkliga kostnaden eller bojkotta viss typ av kött till förmån för klimatet?

Ni har en uppenbart miljöinriktad nisch på verksamheten och frågan bör vara av relevans för er.

Tacksam för svar! 

Vänliga hälsningar,


Kontakta Axfood här (Willys, Hemköp, Mat.se, m.fl) Ny IPCC-rapport menar att köttkonsumtionen måste minska drastiskt för att ha en möjlighet att klara 1,5 graders målet. Flera andra rapporter hävdar att vid 2 grader kommer hela ekonomin rasa. Inklusive den verksamhet Axfood bedriver.Då ni gärna profilerar er som klimatmedvetna föreslås en strategi för minskad icke-hållbar köttförsäljning. Etc. genom att öka kostnaden för kött proportionerligt mot den verkliga kostnaden samt bojkotta viss typ av kött till förmån för klimatet.Vänligen,


 Än har Coops hållbarhetsansvarige svarat och den raden som stack ut, och dessutom bekräftar mina tankar kring detta, är följande: ”Vi är väl medvetna om vad vi måste nå fram till i konsumtion och där Coops ledning ser samma sak men där kundernas egen vilja och önskemål inte är det samma som de konsumtionsmål som bör sättas.” Det är dags att börja agera och ta vårt ansvar, tillsammans, som konsumenter!  

 Foto: Planet Values 

Gårdagens leftover-middag, en spansk omelett i ugn med spenat som hunnit bli lite mjuk, ägg jag normalt sett inte har hemma, ekologisk potatis, en överbliven bit zucchini, sista klyftorna vitlök och massa örter från balkongen (vilka är en gåvor från människor med trädgårdar).  

Jakten efter tid

Efter att ha varit ledig i dryga sju veckor (jag vet, det är oförskämt lyxigt) inser jag nu tillbaka i vardagen att tid är en bristvara. Det är så lätt att komma in i något som liknar ett ekorrhjul där man lämnar tidigt för arbete och kommer hem sent på kvällen. Är en kvällsaktivitet inbokad, såsom ett träningspass eller någon annan social aktivitet, blir det inte mycket tid över väl hemma innan det är sängdags. Detta är inte en främmande livssituation för många som dag efter dag pendlar ut och in till arbetet.  

När ens vardag går i ett upplever jag det vara mindre tid till reflektion. Jag känner personligen att miljöfrågor har fått mindre fokus nu jämfört med semestertiden. Detta har fått mig att inse att människor kanske inte medvetet undviker miljöproblematiken (somliga gör kanske det), men att vi istället slukas upp av vardagsbestyr. När jag och Julia diskuterade detta menade hon så klokt att det därför blir ännu viktigare att försöka etablera hållbara vanor från början – så att man slipper tänka och låta saker gå på rutin när tid är en bristvara.  

Foto: Planet Values    

Visdom från Lejonkungen

Lejonkungen har stått på agendan sedan premiären och i förra veckan fick vi äntligen till ett besök – wie! Filmen gjorde oss inte besvikna, det blev en nostalgisk resa tillbaka till barndomen. Känslor av både stark lycka och sorg var infann sig oundvikligt. Personligen gillade jag animeringen och inslagen av humor som jag förmodar har tillkommit sedan tidigare upplaga. Utöver detta tycker jag att Lejonkungen förmedlar så mycket visdom. Både om liv och död, men också om ekosystemets enorma komplexitet och samverkan. Detta blir särskilt tydligt när Mufasa regerar över lejonriket. Med restriktioner om jakt upprätthålls ett blomstrande samhälle. När Scar däremot övetar makten och slopar dessa restriktioner tar rovdjuren över och systemet utarmas fullständigt. Detta kan sannerligen översättas i klimatsammanhang – ett överutnyttjande av resurser med brist på förbehåll skapar snarare ett Scar-samhälle. Det är också här vi befinner idag, med en overshoot day som infann sig tidigare än vanligt. För en välfungerande och blomstrande planet bör vi därför anamma Mufasas synsätt.

Summan av kardemumman. En lärorik film för alla åldrar som rekommenderas starkt!    

Du, jag och vi i Sverige kan göra skillnad

Jag har då och då samtal med personer vars största argument är följande: 

  • Vi i Sverige kan inte göra så mycket, det är Kina och utvecklingsländerna som är problemet
  • Jag kan inte göra något (dvs är inte beredd att förändra mina vanor) om ingen annan gör något

 Detta är de absolut värsta argumenten jag vet för att inte agera. Egentligen handlar båda dessa argument om att skylla ifrån sig på någon annan. Är dessutom inte detta något som vi säger till barn att inte göra när de är små när de, med försök till en oskyldig ton, hävdar att de inte är dem som skapat ett problem. Vi försöker lära våra barn att ta ansvardela med oss och visa dem att de kan växa upp och göra vad som helst bara de kämpar tillräckligt hårt. Ändå är detta punkter vuxna tycks fallera på gång på gång. 

Vi i Sverige är inte många till antal, nej, och vår energi är relativt CO2-fri idag i förhållande till för några decennier sedan. Enligt Ekonomifakta ligger denna siffra på ca 5 ton CO2 per capita. Vilket bra för OECD-länder. Detta ser ju någorlunda ”bra” ut kan tyckas. Framförallt när man använder argument för att skjuta ansvaret till andra nationaliteter. Dock ligger denna siffra fortfarande över världens medelvärde och det är det åter igen relevant att kommentera att dagens hållbara utsläpp per capita är 2 ton CO2/person och år för att sätta fotavtrycken i perspektiv

 Det denna siffra inte räknar in är den mängd varor och tjänster som vi outsourcat till vissa av dessa högutsläppsländer (inklusive Kina). När data som konsumtion och utsläpp utanför Sveriges gränser inkluderas spelar Sverige en större roll. Naturårdsverket har räknat på detta och fått utsläpp per capita i Sverige till hela 10 ton per person och år. Och denna siffra minskar inte. 

Även de allra största bolagen i Sverige sköter stora delar av sina affärer och sin produktion utomlands – och huvudkontoren här i Sverige kan ställa krav och förändra förhållanden bortom våra gränser. Liksom att vi kan, med monetära medel, lagar och regleringar se till att människor i utvecklingsländer får sämre vilkor kan vi även se till att dem får det bättre. 

Mitt konsensus är det är alltså lätt att lägga skuld och ansvar på andra länder då vi tekniskt sett inte producerar produkterna inom våra landgränser. Men produkterna köps och brukas av oss. Alla som tror på marknadsekonomi bör därmed hålla med om att till och med ”jag” (dvs individen) har en påverkan, och därmed ett ansvar, när det kommer till även den individuella konsumtionen. 

Vill göra en liten loop tillbaka till individens konsumtion och dess påverkan på vad och hur företag väljer att producera och marknadsföra sina produkter. Vilket i sin tur påverkar underleverantörer och allt som sker B2B. 

Liksom för många andra ämnen hade jag kunnat resonera lång mer kring detta, och det finns många aspekter att ta hänsyn till men jag önskar lämna tanken: nej, Sveriges befolkning kan inte ensamt lösa klimatproblemen, men vi har väldigt goda förutsättningar att förändra vårt sätt att leva, liksom att vi alla bär ett kollektivt ansvar att göra det bästa vi kan utifrån våra förutsättningar och därmed ge kommande generationer bättre förutsättningar att leva sina liv.

 Foto: Planet Values  

Tankar kring klimatångest

Jag har alltid haft mål och drömmar. Det är något som har gett mig mening och handlingskraft. Jag har exempelvis alltid velat studera vid ett universitet, vilket jag också har fått den enorma förmånen att göra. Det är först nu när studierna är avklarade och jag står inför upprättandet av nya mål och drömmar jag faktiskt inser dess stora innebörd. Både som vägledare i livet men också för att skapa välmående. 

Detta reflekterar jag särskilt över då jag idag finner det svårare att skapa både kortsiktiga och långsiktiga mål till följd av klimatförändringarna. Jag besitter nämligen en okunskap om huruvida förhållandena framöver faktiskt kommer vara människovänliga inom de kommande åren. Visserligen är livet oförutsägbart och egentligen vet man aldrig hur många år man tillåts leva. Detta bör premiera mer kortsiktiga mål. Men vissa drömmar har en lite mer långsiktig karaktär. Ta exempelvis frågan om att skaffa barn. Vill jag sätta ett barn till världen om det inte går att försäkra sig om att förhållandena på jorden är förenliga med liv?

Vissa drömmar vågar jag dessutom inte längre ha. Min stora passion i livet är att resa, men med tanke på flygets enorma klimatpåverkan finner jag det svårare att motivera resande trots dess enorma glädje. 

Hur ska man då resonera i dessa frågor? För det är också en konflikt mellan kortsiktighet och långsiktighet. Jag har kommit fram till att fullständig klimatångest gör en deprimerad och aningen handlingsförlamad – det breder ut sig en hopplöshet. 

Istället tror jag starkt på hoppet. Vi kan fortfarande göra skillnad. Jag tror också på en gemenskap, att inte ta på sig hela bördan själv utan att diskutera dessa bekymmer med andra. Detta kan vidare skapa handlingskraft och driv. Detta är också några av de lösningar de presenterar i miljöpodden för att hantera klimatångest. 

Så, vad har jag då personligen kommit fram till? I och med att jag har övergett den fullständiga hopplösheten och istället anammat hoppet vågar jag nu sätta upp både kortsiktiga och långsiktiga mål. Samtidigt har en starkare förändringsvilja börjat växa fram. Jag kommer exempelvis fortsätta att resa, men att det kanske får bli färre och längre resor. När det kommer till resor inom Sverige kommer flyget att slopas helt. Men jag hoppas givetvis att det inom en snar framtid kommer en hållbar lösning inom flyget. För när så är fallet är det inte säkert att jag är lika återhållsam med resandet 🙂 

Individens årliga CO2-budget

I början gjorde jag något som jag tänkt att jag ska göra under en väldigt lång tid men inte tagit tag i. Räkna ut mitt CO2-avtryck år 2018 för att svart på vitt få min påverkan och se förbättringspotentialen. Delvis eftersom jag var medveten om att det skulle vara skyhögt med tanke på mina flyg över Atlanten. 

Självklart räknar jag dessutom med mina resor i jobb (2018 var tyvärr det år jag för första gången flög inrikes – sedan dess har jag bestämt mig för att det krävs exceptionella omständigheter för att flyga inom norden över huvud taget). Många vill bortse från sina jobbresor i dessa beräkningar. Men ett företag kan inte ta på sig CO2-ekvivalenter, därför anser jag att de lika mycket tillhör individen som annat när det kommer till att beräkna sin påverkan. Speciellt när det gäller företagsangelägenheter som (om än svårt) går att påverka. Det kommer komma ett separat inlägg om detta. 

Samtliga flygresor har klimatkompenserats (primärt via ViSkogen, men även genom att köpa biobränsle under bokningen och vid något tillfälle genom att boka ungdomsbiljetter som automatiskt ”klimatkompenserar” – även gällande olika typer av kompensation finns aspekter att ta hänsyn till som jag kommer ta upp separat). Dock sker utsläpp vare sig jag kompenserar eller inte, därför finns givetvis samtliga resor med i beräkningarna. 

Olika sidor beräknar avtryck något olika. För detta använde jag Klimatkontot och tog i lite extra där jag var osäker. Och för 2018 gjorde jag bara ”Snabba svar” medan jag specificerade dem för 2019 och inkluderade kommande resor vilka jag vet om idag. Så detta är långt ifrån den exakta sanningen men ger individer en god uppskattning av sitt ekologiska fotavtryck. Som jag levt i år tills idag så håller jag mig innanför de planetära gränserna om ca 2 ton CO2 per person och år. Medan jag föregående året levde 7 gånger över vad som är hållbart (ca 630% över naturens tillgångar).  

För några dagar sedan (29:e juni) skedde Earth Overshoot DayDvs dagen på året där vår jord inte klarar av att återskapa de resurser vi tar ut från den. Människan lever i snitt som att där fanns 1,75 jordklot – och det escalerar snabbt till ännu fler. Jag bestämde mig för att beräkna hur många jordar jag förbrukat (året 2019) via FootprintCalculator. Om jag alltid levt som jag gör i år. Skulle overshoot day ligga i slutet på mars kommande år. Dvs jag ”förbrukar för dagen ca 0,8jordklot per år” och en overshoot day hade inte funnits. Detta är verkligen bara en uppskattning. Men jag tror mig, bara sedan förra året, fått bättre koll på mitt eget avtryck.  

Lämnar informationen här för tillfället men det finns mycket att reflektera kring när det kommer till ens påverkan.

Och detta är en liten, samt relativt osäker, del men vilket kan ge goda riktlinjer. Rekomenderar er att göra olika liknande beräkningar, överdriv hellre än underdriv vid osäkerhet, och reflektera kring innebörden av utsläppen.

 Foto: Planet Values, det syns ej på bilden men y-axeln är i ton CO2.

Underlätta för konsumenten

I vissa fall är det uppenbart att ett val är mer miljövänligt än det andra. Ett secondhand-plagg upplevs generellt vara bättre än ett nyproducerat i klimatsammanhang. Vissa inköps påverkan är däremot mer svårtolkade. Ibland just på grund av att det saknas referenspunkt eller att hela tillverkningsprocessen inte har synliggjorts. Detta problem har företaget Doconomy uppmärksammat och därför introducerat ett kreditkort som både mäter konsumentens klimatpåverkan och som har möjlighet att sätta upp en maxgräns för koldixidutsläpp. Jag finner denna innovation lysande, detta är något som gör konsumenten varse om produkters koldioxidutsläpp och som vägleder konsumenten till en mer hållbar livsstil. Visst går det att i detta tidiga skede ifrågasätta om all världens produkter finns representerade i denna databas och om dess påverkan är framräknad på ett korrekt sätt. Men jag gillar idén och tror att det på sikt skulle kunna hjälpa konsumenter till att bli mer medvetna om sina konsumtionsmönster.  

Vill du läsa mer om denna spännande innovation, spana in denna artikel.          

Låt experterna styra klimatpolitiken

För några veckor sedan fick vi en artikel publicerad i DN Åsikt som handar om en alternativ klimatpolitik. Varför vi valde att få den publicerad beror på att det saknas en fungerande klimatpolitik idag, vilket tyvärr påverkar oss alla. Och den som bedrivs är långt ifrån tillräcklig och möter mycket motstånd från andra branscher. Vi ville undersöka responsen på denna tanke och – utan att ha varit allt för specifika kring utformning – har responsen varit väldigt god. Artikeln går att läsa här. Skrivandet av denna artikel blev delvis varit startskottet till Planet Values som plattform. 

Foto: Henrik Montgomery/TT

Introduktion

Planet Values har skapats som ett resultat av att vilja göra lite mer och kanalisera tankar, tips och funderingar kring hållbarhet och våra livsstilar. Vi bakom bloggen har varit nära vänner i över halva vårt liv nu och har både sätt samhället förändrats över tiden men även växt själva mycket i och med nya erfarenheter, möten, utbildningar och dylikt. Uppvuxna och bosatta i Stockholm men har inte bott i samma stad på många år nu fram till idag. Vilket kanske också bidragit bättre förutsättningar att skapa något tillsammans och dela erfarenheter.

Om bloggen enbart blir en kanal för oss själva att sortera tankar och reflektera så är det så. Men om vi lyckas inspirera en eller flera till att reflektera lite över livsstil, framtid och hållbarhet är det givetvis ett stort plus. 

Något vi verkligen vill förmedla är att ingen är perfekt. Vi är inte perfekta när det kommer till en hållbar livsstil. Men att tänka på val som görs i livet, samt att läsa på, skapar förändring i tankemönster och hur vi värderar tiden här på jorden. 

Temat på våra kanaler kommer därför vara hållbarhet. Vi ska försöka blanda lättsamma vardagstips med fakta och våra egna, kanske något djupare, reflektioner.

Välkomna till Planet Values!