Tapasfredag

Nu såhär en torsdag tänker jag bjucka på ett trevligt helgrecept. Vid brist på inspiration kan jag starkt rekommendera tapas. Det är visserligen lite pyssligt då det involverar flera maträtter, men det är helt klart värt mödan. Nedan presenteras förslag på trevliga inslag. Observera att detta är en försvenskad version samt att stavningen på spanska kan vara högst bristfällig. 
Patatas bravas står först ut på listan. Detta är för mig i princip klyftpotatis i ugn. Till mina patatas bravas brukar jag göra en mojo rojo och köpa en färdig aioli.

Mojo rojo recept (väldigt förenklat och inte alls som originalreceptet) 

  • Passerade tomater
  • Salt och peppar
  • Vitlök
  • Lite färska örter  

Vidare rekommenderas vitlöksstekta champinjoner, där vitlök och olja behövs förutom ett gäng champinjoner.  

Nästa inslag är tortilla de patata, vilket är en potatisomelett och innehåller följande ingredienser i mitt recept: 

  • Ägg 
  • Potatis 
  • Kryddor
  • Olivolja 
  • Paprika
  • Tomat 
  • Ruccola/spenat  

Pan con tomate är nästa givna inslag. Ett gott bröd rekommenderas. Förslagsvis levain eller surdegsbaguette och detta gnids in i olja, tomater, vitlök och kryddor.  

Andra inslag som också kan adderas är nachochips med guacamole och någon härlig salsa. Men det bästa med tapas är att saker både kan adderas och tas bort, allt efter egen smak. Vad gäller mått är jag duktig på att höfta, men recept kan antingen googlas eller fås på begäran.  Slutligen måste jag ändå rekommendera sangria som dryck. Med lite rödvin (med eller utan alkohol), apelsinjuice, soda och frukter (såsom äpplen, apelsin och citron) kommer man långt.  

 Foto: av Johanna för Planet Values  

Marknaden; hönan eller ägget?

Fortsätter på spåret från IPCC-rapporten som handlade om en mer effektiv markanvändning genom ökad plantbaserad kost. Något som verkligen påverkar oss i Sverige då vi globalt har en väldigt hög köttkonsumtion. Dock finns det goda möjligheter för oss att succesivt byta våra ohållbara matvanor då vi har lyxen att ha många varierande och bättre alternativ på marknaden och en övergripande god ekonomi som har råd med bättre mat (sedan vill jag bestämt hävda att plantbaserat i stor utsträckning är billigare än kött, men givetvis beror detta på hur du väljer att äta istället).  Ibland kan marknadsekonomi tyckas vara lite ”hönan eller ägget”. Ska butikerna komma med nytt utbud på något inte konsumenter vet att de efterfrågar? Såhär brukar det nämligen låta: 

Konsumenten: Mitt val (dvs vart jag väljer att lägga mina pengar eller om jag väljer att be företagen om alternativ) gör ingen skillnad.

Butiken: Konsumenterna efterfrågar inte detta.  Här imellan finns marknaden. 

Marknaden är alla konsumenter som kollektivt börjar fråga efter alternativ och ”röstar” vid varje köp med sina slantar om vilken typ av utbud de vill ha. Detta hör butiken och börjar därmed anpassa utbudet. Och vi kan redan se det med en explotion av plant-baserade alternativ (annat var det när jag var liten och, istället för den härliga korv med bröd delux Bea pratade om, blev serverad korvbröd med ketchup). Nu till dagens ”take action”, något du konkret kan göra för att vara en del av den omställning som måste ske. 

1. Välj med plånboken, testa något nytt och växtbaserat. Och om du inte vill gå all in på växterna just idag, tänk i varje fall mindre kött och alltid ekologiskt. Om du redan äter all plant-based, kan du bjuda över en vän som är förtjust i kött och bjuda hen på en av dina favoriträtter. 

2. Kontakta matbutikerna och be om förändring. Jag har mailat följande med dessa texter. Så Copy paste och skicka iväg. Tar max några minuter av din dag. 


Kontakta Coop härKontakta Ica härHej Coop/Ica,

Ny IPCC-rapport har nyligen släppts som menar att vi måste minska vår köttkonsumtion drastiskt för att ha en möjlighet att klara 1,5 graders målet. Och en annan IPCC-rapport (m.fl.) hävdar att vid 2 grader kommer hela ekonomin rasa. Inklusive den verksamhet Coop/Ica bedriver.

Har ni någon strategi för att minska er försäljning av kött (framförallt det som inte är producerat på ett hållbart sätt), etc. genom att öka kostnaden för kött proportionerligt mot den verkliga kostnaden eller bojkotta viss typ av kött till förmån för klimatet?

Ni har en uppenbart miljöinriktad nisch på verksamheten och frågan bör vara av relevans för er.

Tacksam för svar! 

Vänliga hälsningar,


Kontakta Axfood här (Willys, Hemköp, Mat.se, m.fl) Ny IPCC-rapport menar att köttkonsumtionen måste minska drastiskt för att ha en möjlighet att klara 1,5 graders målet. Flera andra rapporter hävdar att vid 2 grader kommer hela ekonomin rasa. Inklusive den verksamhet Axfood bedriver.Då ni gärna profilerar er som klimatmedvetna föreslås en strategi för minskad icke-hållbar köttförsäljning. Etc. genom att öka kostnaden för kött proportionerligt mot den verkliga kostnaden samt bojkotta viss typ av kött till förmån för klimatet.Vänligen,


 Än har Coops hållbarhetsansvarige svarat och den raden som stack ut, och dessutom bekräftar mina tankar kring detta, är följande: ”Vi är väl medvetna om vad vi måste nå fram till i konsumtion och där Coops ledning ser samma sak men där kundernas egen vilja och önskemål inte är det samma som de konsumtionsmål som bör sättas.” Det är dags att börja agera och ta vårt ansvar, tillsammans, som konsumenter!  

 Foto: Planet Values 

Gårdagens leftover-middag, en spansk omelett i ugn med spenat som hunnit bli lite mjuk, ägg jag normalt sett inte har hemma, ekologisk potatis, en överbliven bit zucchini, sista klyftorna vitlök och massa örter från balkongen (vilka är en gåvor från människor med trädgårdar).  

Ett växande växtintresse

Mitt växtintresse spårar ur. Efter att ha sett fantastiskt vackra palettblad hos min moster är jag nu ägare till två nya skott. Jag är helt klart på väg att bli en såndär crazy plant lady. Men jag är nog ok med det. Tycker dessutom att hela grejen med att dela med sig av skott är himla fin. Det gör ju att så många kan få glädje av en liten planta.  

Foto: Planet Values  

Tips till alla kaffedrickare

Det har nog inte undgått någon att jag har en stark förkärlek till kaffe. Till min stora förtvivlan är kaffet på jobbet en stor besvikelse. Det är någon vattenliknande sörja med ett starkt inslag av maskinsmak (och då ska det sägas att jag ändå gillar lite blaskigt kaffe). Jag brukar sällan vara kräsen när det gäller andra saker, men kaffet är ändå heligt. Därför har jag skaffat mig den fina vanan att gå ned till det kafé som ligger i samma byggnad som jobbet. De första dagarna fick jag mitt kaffe i en papperskopp med plastlock. Detta har gnagt lite i mig, med tanke på hur många kaffekoppar jag faktiskt inhandlar. Därför tog jag idag mod till mig och frågade om man istället får ta med sig sin egen kopp – vilket man fick! Detta kommer i mitt fall spara oändligt med plast- och pappersprodukter (särskilt sett över en längre tidsperiod). Kan därmed starkt rekommendera en övergång till egen kopp om möjlighet finns. Gör det inte det brukar många ställen vara ok med att ta med sig en egen take-away kopp. 

Flertalet kedjor har blivit bättre på att uppmärksamma miljöbelastningen i form av nyttjandet av papper och plast vid inköp av varm dryck. Detta har lett till att man i vissa fall till och med får rabatt vid medtagande av egen kopp. Det kan vara värt att spana efter vid ditt nästa kafébesök. 

Jakten efter tid

Efter att ha varit ledig i dryga sju veckor (jag vet, det är oförskämt lyxigt) inser jag nu tillbaka i vardagen att tid är en bristvara. Det är så lätt att komma in i något som liknar ett ekorrhjul där man lämnar tidigt för arbete och kommer hem sent på kvällen. Är en kvällsaktivitet inbokad, såsom ett träningspass eller någon annan social aktivitet, blir det inte mycket tid över väl hemma innan det är sängdags. Detta är inte en främmande livssituation för många som dag efter dag pendlar ut och in till arbetet.  

När ens vardag går i ett upplever jag det vara mindre tid till reflektion. Jag känner personligen att miljöfrågor har fått mindre fokus nu jämfört med semestertiden. Detta har fått mig att inse att människor kanske inte medvetet undviker miljöproblematiken (somliga gör kanske det), men att vi istället slukas upp av vardagsbestyr. När jag och Julia diskuterade detta menade hon så klokt att det därför blir ännu viktigare att försöka etablera hållbara vanor från början – så att man slipper tänka och låta saker gå på rutin när tid är en bristvara.  

Foto: Planet Values    

Korv med bröd deluxe

Korv har nog aldrig varit min starka sida. Det är därför en av de köttprodukter jag övergav tidigt (kanske till och med tidigast). Även sojakorven har jag varit lite tveksam till, den smakar ändå lite likt köttversionen. Men på senare tid har jag fått erfara sojakorven i betydligt bättre sällskap. Detta har gjort att jag nu tycker att det kan vara en riktigt trevlig rätt.  Med sällskap menar jag i detta fall en massa härliga toppings. Nedan följer ett recept som jag och Julia tillagade i somras i Hälsingland.

Sojakorv med het salsa, hummus och surdegsbröd

  • Sojakorv 
  • Surdegskorvbröd 
  • RuccolaHummus – tror att vi köpte, men går minst lika bra att göra själv  

Egengjord salsa 

  • Vitlök-Rödlök 
  • Chili
  • Ett par tomater 
  • Olivolja 
  • Salt och peppar 

Otroligt enkelt och himla gott! Bara att steka på korvarna och värma upp brödet.Salsan görs förövrigt genom att först steka på löken och vitlöken, addera chilin och tomaterna samt kryddorna. Därefter är det bara att låta det koka ihop sig till en mer salsaliknande konsistens.  Ett tips är att börja med att bre på hummus på brödet, addera korven, lite ruccola och salsan på toppen. 

Foto: Planet Values
Bjuder på en minst sagt charmig bild. Här hade jag missat ruccolan – det var ett påfund som adderades när kameran hade lagts ned.   

IPCC menar att mindre kött hade löst biffen

IPCC släppte idag en ny rapport om markanvändning. Konsensus? Det är kritiskt att människan minskar sin köttkonsumtion samt bevarar den skog vi har. 

Det kanske låter drastiskt, men det handlar bokstavligen om individuell njutning i stunden vs möjligheten för mänskligheten som art (inklusive ett stort antal andra arter) att leva vidare. Att äta ohållbara mängder kött är, tyvärr, därmed en (enligt mig) självisk handling. 

Men! Det finns många ännu godare, mer hälsosamma och miljövänliga alternativ. Det handlar om vana, kunskap och en uns nyfikenhet. Spana exempelvis in jävligtgott eller foodpharmacy för lite inspo och ny kunskap! Det kommer fler tips på både recept och platser att äta, vi tar dessutom gärna emot en massa tips inom området! Se bara nedan på en helt magisk växtbaserad pizza mad bl.a. ärtpesto, pinjenötter och sötpotatis. Lovar att mitt recept på hummus (som många i min närhet börjat äta betydligt mycket mer av just för att det är så fruktansvärt gott) kommer inom kort! 

Foto: Planet Values

Vad döljer sig i skönhetsprodukter

Foto: Planet Values  

Nog för att jag alltid haft ett visst intresse av skönhet och hudvård under en lång period i mitt liv då jag levt hela mitt liv med ständiga hudproblem. Men för drygt 4 år sedan fick jag ett helt nytt perspektiv på produkterna i badrummet efter att ha läst Badskumt : Gifterna som gör dig ren fräsch och snygg (länken går till storytel, även denna plattform en ny form av ”delningsekonomi”/digitalt bibliotek som är genialt, ett litet sidospår). För att skapa en bild av innehållet, här är inledningen i boken: 

”För en tid sedan köpte jag ett nytt cerat. Oliv Naturell, läppbalsam med ekologisk jungfruolja stod det med gröna sirliga bokstäver. Toppen, tänkte jag, det verkar både hälsosamt och miljövänligt. Väl hemma tittade jag lite närmare på innehållsförteckningen. Ett tjugotal obegripliga namn och överst står petrolatum. Det låter inte som olivolja, tänkte jag och började se mig omkring i hemmet. Vi har det i garaget och använder det till att smörja cykelkedjan eller bilmotorn. Knappast så nyttigt att ha på läpparna och kanske dessutom slicka i sig. Jag tittade vidare i badrummet. Vad var det i tvålen, schampot, balsamen, hårfärgen och tandkrämen? Jag upptäckte då att det naturliga mjällschampot med entjära till största delen bestod av hudirriterande skummedel. Den flytande handtvålen med honung saknade honung men innehöll parabener som misstänks kunna spöka med hormonerna. Tandkrämen innehöll ett medel som kan ge blåsor i munnen och ett annat som förgiftar fiskar. Jag kände mig som en grundlurad konsument och en dålig miljövän.” 

Sedan dess har jag under en längre period fasat ut både användadet av produkter jag alltid hade hemma tidigare (rakgel, bodyscrubs, sminkborttagning och dylikt), fasat ut mitt shampoo-användade till ytterst små nivåer (storleken av en ärta) ca 1 gång i veckan samt ersatt produkter jag tidigare handlat på dagligvaruhandeln mot tvålar, deo, tandkräm, mascara bl.a. med färre och fler ekologiska ingredienser. Har fler DIY (do it yourself) ”produkter” än tidigare, vilket dessutom blir billigare och funderar i större utsträckning på förpackningar idag. 

Balsam använder jag fortfarande i längderna när jag duschar och har tyckt om Maria Nilas produkter då de är snälla mot mitt hår. Dock är dessa produkter inte ekologiska men veganska (inte testade på djur samt innehåller inget från djur), fria från flera av dessa skumma ämnen (sulfater och parabener) och relativt närproducerat. Men, det senaste jag gjorde var att fynda en eko-refill paket balsam under en rea från Björn Axén som jag sedan kunde fylla på i min Maria Nila förpackning. Enligt Björn Axén innehåller refill paketet bara 20% av mängden plast från orginalförpackningen i hårdplast av samma storlek. Dessutom känner jag ingen skillnad på balsamet (även detta något av en semi-premium produkt) och blev en win för mitt bankkonto och miljön ur flera aspekter. Känner mig dessutom lite extra nöjd.

Det finns så många aspekter som man kan göra lite bättre än man tidigare gjort. Vi får se vad nästa steg blir i min hårvårds-resa.

Visdom från Lejonkungen

Lejonkungen har stått på agendan sedan premiären och i förra veckan fick vi äntligen till ett besök – wie! Filmen gjorde oss inte besvikna, det blev en nostalgisk resa tillbaka till barndomen. Känslor av både stark lycka och sorg var infann sig oundvikligt. Personligen gillade jag animeringen och inslagen av humor som jag förmodar har tillkommit sedan tidigare upplaga. Utöver detta tycker jag att Lejonkungen förmedlar så mycket visdom. Både om liv och död, men också om ekosystemets enorma komplexitet och samverkan. Detta blir särskilt tydligt när Mufasa regerar över lejonriket. Med restriktioner om jakt upprätthålls ett blomstrande samhälle. När Scar däremot övetar makten och slopar dessa restriktioner tar rovdjuren över och systemet utarmas fullständigt. Detta kan sannerligen översättas i klimatsammanhang – ett överutnyttjande av resurser med brist på förbehåll skapar snarare ett Scar-samhälle. Det är också här vi befinner idag, med en overshoot day som infann sig tidigare än vanligt. För en välfungerande och blomstrande planet bör vi därför anamma Mufasas synsätt.

Summan av kardemumman. En lärorik film för alla åldrar som rekommenderas starkt!    

Du, jag och vi i Sverige kan göra skillnad

Jag har då och då samtal med personer vars största argument är följande: 

  • Vi i Sverige kan inte göra så mycket, det är Kina och utvecklingsländerna som är problemet
  • Jag kan inte göra något (dvs är inte beredd att förändra mina vanor) om ingen annan gör något

 Detta är de absolut värsta argumenten jag vet för att inte agera. Egentligen handlar båda dessa argument om att skylla ifrån sig på någon annan. Är dessutom inte detta något som vi säger till barn att inte göra när de är små när de, med försök till en oskyldig ton, hävdar att de inte är dem som skapat ett problem. Vi försöker lära våra barn att ta ansvardela med oss och visa dem att de kan växa upp och göra vad som helst bara de kämpar tillräckligt hårt. Ändå är detta punkter vuxna tycks fallera på gång på gång. 

Vi i Sverige är inte många till antal, nej, och vår energi är relativt CO2-fri idag i förhållande till för några decennier sedan. Enligt Ekonomifakta ligger denna siffra på ca 5 ton CO2 per capita. Vilket bra för OECD-länder. Detta ser ju någorlunda ”bra” ut kan tyckas. Framförallt när man använder argument för att skjuta ansvaret till andra nationaliteter. Dock ligger denna siffra fortfarande över världens medelvärde och det är det åter igen relevant att kommentera att dagens hållbara utsläpp per capita är 2 ton CO2/person och år för att sätta fotavtrycken i perspektiv

 Det denna siffra inte räknar in är den mängd varor och tjänster som vi outsourcat till vissa av dessa högutsläppsländer (inklusive Kina). När data som konsumtion och utsläpp utanför Sveriges gränser inkluderas spelar Sverige en större roll. Naturårdsverket har räknat på detta och fått utsläpp per capita i Sverige till hela 10 ton per person och år. Och denna siffra minskar inte. 

Även de allra största bolagen i Sverige sköter stora delar av sina affärer och sin produktion utomlands – och huvudkontoren här i Sverige kan ställa krav och förändra förhållanden bortom våra gränser. Liksom att vi kan, med monetära medel, lagar och regleringar se till att människor i utvecklingsländer får sämre vilkor kan vi även se till att dem får det bättre. 

Mitt konsensus är det är alltså lätt att lägga skuld och ansvar på andra länder då vi tekniskt sett inte producerar produkterna inom våra landgränser. Men produkterna köps och brukas av oss. Alla som tror på marknadsekonomi bör därmed hålla med om att till och med ”jag” (dvs individen) har en påverkan, och därmed ett ansvar, när det kommer till även den individuella konsumtionen. 

Vill göra en liten loop tillbaka till individens konsumtion och dess påverkan på vad och hur företag väljer att producera och marknadsföra sina produkter. Vilket i sin tur påverkar underleverantörer och allt som sker B2B. 

Liksom för många andra ämnen hade jag kunnat resonera lång mer kring detta, och det finns många aspekter att ta hänsyn till men jag önskar lämna tanken: nej, Sveriges befolkning kan inte ensamt lösa klimatproblemen, men vi har väldigt goda förutsättningar att förändra vårt sätt att leva, liksom att vi alla bär ett kollektivt ansvar att göra det bästa vi kan utifrån våra förutsättningar och därmed ge kommande generationer bättre förutsättningar att leva sina liv.

 Foto: Planet Values  

Kaffestunden

Jag tror att jag med åren har blivit mer och mer morgonmänniska. Kanske för att jag älskar frukost, det är mitt absoluta favoritmål på dagen. Men jag tror också att morgonkaffet bidrar starkt till min förkärlek till morgnar. En riktigt god kopp med Oatlys iKaffe kan vara det bästa som finns. Har man inte tidigare testat iKaffe så rekommenderar jag det starkt, det kan vara en av de lättare havreprodukterna att ta till sig. Även matlagningsgrädden på havrebas är ett tacksamt val för skeptikern.  Anledningen till att jag tipsar om detta är att det ur ett miljöperspektiv är betydligt bättre med växtbaserad dryck än mjölkdryck. Detta till följd av att kor nyttjar foder, vatten och energi för att producera mjölk. Att direkt tillverka mjölken från spannmålet spar således resurser. För någon som vill göra skillnad uppmuntras således ett byte från mjölkprodukter till växtbaserade produkter. En fullständig övergång till växtbaserade produkter kan vara svårt för någon som älskar mjölk, men att exempelvis använda växtbaserad matlagningsgrädde är ett enkelt alternativ då det inte innebär någon större smakförändring – särskilt om grytan/pastan innehåller andra kryddor. iKaffe är dessutom ett fantastiskt alternativ till mjölken. Det är svårt att gå tillbaka till en cappucino baserad på mjölk om man någon gång har testat en havrecappucino. Till detta inlägg vill jag uttrycka att jag inte är sponsrad – jag har bara en stor förkärlek till Oatlys produkter 🙂 Jag vill också säga att jag fortfarande äter en del mjölkprodukter, även om den potten blir mindre och mindre.  

Foto: Planet Values  

Tankar kring klimatångest

Jag har alltid haft mål och drömmar. Det är något som har gett mig mening och handlingskraft. Jag har exempelvis alltid velat studera vid ett universitet, vilket jag också har fått den enorma förmånen att göra. Det är först nu när studierna är avklarade och jag står inför upprättandet av nya mål och drömmar jag faktiskt inser dess stora innebörd. Både som vägledare i livet men också för att skapa välmående. 

Detta reflekterar jag särskilt över då jag idag finner det svårare att skapa både kortsiktiga och långsiktiga mål till följd av klimatförändringarna. Jag besitter nämligen en okunskap om huruvida förhållandena framöver faktiskt kommer vara människovänliga inom de kommande åren. Visserligen är livet oförutsägbart och egentligen vet man aldrig hur många år man tillåts leva. Detta bör premiera mer kortsiktiga mål. Men vissa drömmar har en lite mer långsiktig karaktär. Ta exempelvis frågan om att skaffa barn. Vill jag sätta ett barn till världen om det inte går att försäkra sig om att förhållandena på jorden är förenliga med liv?

Vissa drömmar vågar jag dessutom inte längre ha. Min stora passion i livet är att resa, men med tanke på flygets enorma klimatpåverkan finner jag det svårare att motivera resande trots dess enorma glädje. 

Hur ska man då resonera i dessa frågor? För det är också en konflikt mellan kortsiktighet och långsiktighet. Jag har kommit fram till att fullständig klimatångest gör en deprimerad och aningen handlingsförlamad – det breder ut sig en hopplöshet. 

Istället tror jag starkt på hoppet. Vi kan fortfarande göra skillnad. Jag tror också på en gemenskap, att inte ta på sig hela bördan själv utan att diskutera dessa bekymmer med andra. Detta kan vidare skapa handlingskraft och driv. Detta är också några av de lösningar de presenterar i miljöpodden för att hantera klimatångest. 

Så, vad har jag då personligen kommit fram till? I och med att jag har övergett den fullständiga hopplösheten och istället anammat hoppet vågar jag nu sätta upp både kortsiktiga och långsiktiga mål. Samtidigt har en starkare förändringsvilja börjat växa fram. Jag kommer exempelvis fortsätta att resa, men att det kanske får bli färre och längre resor. När det kommer till resor inom Sverige kommer flyget att slopas helt. Men jag hoppas givetvis att det inom en snar framtid kommer en hållbar lösning inom flyget. För när så är fallet är det inte säkert att jag är lika återhållsam med resandet 🙂 

Grön terapi

Att ta hand om växter har för mig inte varit någon större framgångssaga tidigare. Jag har på något sätt lyckats både övervattna eller helt glömma bort de växter jag har fått ansvar för. Märk tydligt fått ansvar för – jag hade självfallet inga egna växter. Nu på senaste tiden har emellertid hajpen av gröna växter fångat mitt intresse. Jag blev särskilt engagerad en dag när jag tilldelades två vackra skott av arten elefantöra. Jag blev helt betuttad i dessa små varelser och ville till varje pris se till att de växte och trivdes i sin nya miljö. 

Efter detta har växtintresset fullständigt blommat. Det är något så fint i att se den lilla plantan växa upp. Det är dessutom betydligt mer engagerande att få vara med från start istället för att köpa en befintlig växt. Nyttan är också stor om man odlar något ätbart, exempelvis kryddor eller grönsaker. 

Jag anser dessutom att odling är det ultimata exemplet på slow living. Det tar sin tid det tar från det lilla fröet till den färdiga plantan & att få vara med längs vägen är himla välgörande. 

 Foto: Planet Values

Individens årliga CO2-budget

I början gjorde jag något som jag tänkt att jag ska göra under en väldigt lång tid men inte tagit tag i. Räkna ut mitt CO2-avtryck år 2018 för att svart på vitt få min påverkan och se förbättringspotentialen. Delvis eftersom jag var medveten om att det skulle vara skyhögt med tanke på mina flyg över Atlanten. 

Självklart räknar jag dessutom med mina resor i jobb (2018 var tyvärr det år jag för första gången flög inrikes – sedan dess har jag bestämt mig för att det krävs exceptionella omständigheter för att flyga inom norden över huvud taget). Många vill bortse från sina jobbresor i dessa beräkningar. Men ett företag kan inte ta på sig CO2-ekvivalenter, därför anser jag att de lika mycket tillhör individen som annat när det kommer till att beräkna sin påverkan. Speciellt när det gäller företagsangelägenheter som (om än svårt) går att påverka. Det kommer komma ett separat inlägg om detta. 

Samtliga flygresor har klimatkompenserats (primärt via ViSkogen, men även genom att köpa biobränsle under bokningen och vid något tillfälle genom att boka ungdomsbiljetter som automatiskt ”klimatkompenserar” – även gällande olika typer av kompensation finns aspekter att ta hänsyn till som jag kommer ta upp separat). Dock sker utsläpp vare sig jag kompenserar eller inte, därför finns givetvis samtliga resor med i beräkningarna. 

Olika sidor beräknar avtryck något olika. För detta använde jag Klimatkontot och tog i lite extra där jag var osäker. Och för 2018 gjorde jag bara ”Snabba svar” medan jag specificerade dem för 2019 och inkluderade kommande resor vilka jag vet om idag. Så detta är långt ifrån den exakta sanningen men ger individer en god uppskattning av sitt ekologiska fotavtryck. Som jag levt i år tills idag så håller jag mig innanför de planetära gränserna om ca 2 ton CO2 per person och år. Medan jag föregående året levde 7 gånger över vad som är hållbart (ca 630% över naturens tillgångar).  

För några dagar sedan (29:e juni) skedde Earth Overshoot DayDvs dagen på året där vår jord inte klarar av att återskapa de resurser vi tar ut från den. Människan lever i snitt som att där fanns 1,75 jordklot – och det escalerar snabbt till ännu fler. Jag bestämde mig för att beräkna hur många jordar jag förbrukat (året 2019) via FootprintCalculator. Om jag alltid levt som jag gör i år. Skulle overshoot day ligga i slutet på mars kommande år. Dvs jag ”förbrukar för dagen ca 0,8jordklot per år” och en overshoot day hade inte funnits. Detta är verkligen bara en uppskattning. Men jag tror mig, bara sedan förra året, fått bättre koll på mitt eget avtryck.  

Lämnar informationen här för tillfället men det finns mycket att reflektera kring när det kommer till ens påverkan.

Och detta är en liten, samt relativt osäker, del men vilket kan ge goda riktlinjer. Rekomenderar er att göra olika liknande beräkningar, överdriv hellre än underdriv vid osäkerhet, och reflektera kring innebörden av utsläppen.

 Foto: Planet Values, det syns ej på bilden men y-axeln är i ton CO2.

Zero Waste Hierarchy

Tänkte skriva om något helt annat idag. Men istället förankrar jag inlägget i min egen tisdag, en helt vanlig dag i mitt liv. ”Zero Waste Hierarchy” finns i flertalet varianter. Vanligast är de tre R:en (Reduce, Reuse, Recycle). I denna trappa har jag bortsett från det som är under Recycle (and/or Rot), dvs Recovery (energiåtervinning), Residual Management (behandlat innan det går till avfall) och Landfill (dvs rent avfall, hushållssopor kanske vi svenskar känner till detta som). Det finns massor att läsa om detta. Googla gärna om det är nytt för dig. 

Tänkte idag fokusera på Repair (laga). Min cykel har bråkat med mig ett tag nu och idag gav kedjan upp helt trots att min far var här i helgen och hjälpte mig spänna några skruvar på den. Letade upp en cykelhandel (och verkstad) på väg till jobbet, som var öppen trots sommartider, för att lämna in cykeln där. När jag slutat kunde jag lätt gå förbi och hämta en fullt fungerande cykel igen. Dessutom gick min halskedja sönder idag. Jag tycker mycket om halsbandet och drog fram en pincett och ett passande verktyg samt lite superlim. Förhoppningsvis klarar sig halsbandet ett tag till från nu.  Generellt har jag senaste åren blivit betydligt bättre på attta hand om vad jag har. Ofta samlar jag en liten lista med arbete. Kläder och textilier som behöver några stygn, smycken som gått sönder, lampor som ska lagas, sminkborstar som ska limmas, lister som ska silikonas, skor som ska limmas och tvättas – ni förstår poängen. Sedan tar jag mig någon timma att laga och fixa detta. Det är otroligt tillfredsställande och jag känner mig som rena rama Ernst under tiden. Det blir liksom en mysig aktivitet. Och för det som inte jag kan laga får man ta sig tid att lämna till någon som kan. Det är lätt att glömma ta hand om sina saker i det slit och släng-samhälle vi lever i idag. Då det  många gånger inte kostar skjortan att ersätta något som är trasigt (med det är fortfarande en kostnad). Men det finns ett enormt värde att ta hand om det vi har. En av mina större insikter är verkligen att undvika att köpa plastprodukter där det finns alternativ (etc. städredskap, köksredskap m.m.), framförallt då trasig plast är oftast svårare att laga. Dessutom tycker jag plast estetiskt ser väldigt ocharmigt ut, utöver att det är producerat av fossil. 

Med det sagt äger jag idag en del plastprodukter, sånt jag fått men även  några ikea-köp till min första lägenhet. Men när något i plast går sönder/är helt utnött, då hamnar det i plaståtervinningen och efter det hittar jag ersättning i ett mer hållbart material om det är något jag använder i vardagen.  Vet du inte hur du fixar saker, här är några tips:

  • Testa, det kanske inte blir perfekt men man lär sig
  • Google och youtube, någon där ute vet oftast hur du ska göra
  • Fråga en händig person i din närhet om tips eller hjälp
  • Lämna in till någon professionell (omklackning av skor och större reparationer av cykeln etc.)

 Utöver att laga saker har jag idag även slängt ihop en isglass:- Kört vattenmelonlime (inklusive fruktkött) och mynta från balkongen i mixern. Frys. Ät. Njut.

Hyllning till matlådan

Imorgon är min första dag tillbaka på jobbet efter semestern. Givetvis preppar jag en matlåda. I 25 graders värme är inget varmt något alternativ. Så det fick bli en härlig vattenmelonsallad (säsong!) med bönor och diverse annat.  

  • Har du gamla matlådor i plast och vill gärna byta dem mot glas (för att de är bättre för miljön samt hälsosammare)? Vänta ett ögonblick. Det är bättre att använda det du redan har (i detta fall några matlådor i plast) istället för att köpa nya i glas, så länge de fungerar. Använd dina plastmatlådor till kall mat (och annars, undvik att värma matlådan i micron för att vara på den säkra sidan). Använd det som redan finns hemma. Sedan, om du bestämt behöver nya lådor, återvinn plasten och köp nästa i glas, metall eller annat mer hållbart material.
  • Unvik att köpa take-away ute och du undviker lätt onödiga engångsartiklar. Om du gärna vill ha sushin på hörnet eller inte haft tid att göra matlåda, ha en extra, tom, matlåda på jobbet du tar med dig och be att få sushin i din egen låda. 
  • En av de viktigaste sakerna du kan göra för din hälsa och planeten är att fylla matlådan med färg (dvs frukt, grönt, baljväxter och dylikt). 
  • Det är ekonomiskt. Konsumentverket har gjort studier som visar att en svensk i snitt sparar 13 440kr per år om man väljer matlådan framför utelunchen under arbetsdagar (med antagandet att en matlåda i snitt kostar 29kr/st och en utelunch ca 85kr/st). 

Några intressanta fakta från lättläst rapport som kom ut tidigare i år från EAT Lancet (här) angående hållbar matproduktion och konsumtion:– Ohälsosamma dieter är en större risk för ökad dödlighet än oskyddat sex, alkohol, droger och tobaksbrukande tillsammans (värt att reflektera kring innebörden av detta, och vad vi blir mest informerade om)– En signifikant minskning i intag av rött kött och socker hade förebyggt mellan 19%-24% av dödsfall per år (än en gång, försök ta in den siffran – dålig och näringsfattig mat leder till sjukdom)– Generell rekomendation: släng mindre mat, ät mycket mer grönsaker, baljväxter, nötter och övrig växtbaserad mat, minska intag av allt animalisktFör att förstå bakgrunden och mer exakt information rekomenderar jag verkligen att skumma igenom rapporten. Den är, som nämnt, väldigt lättläst, visuell och överlag tänkvärd.

Underlätta för konsumenten

I vissa fall är det uppenbart att ett val är mer miljövänligt än det andra. Ett secondhand-plagg upplevs generellt vara bättre än ett nyproducerat i klimatsammanhang. Vissa inköps påverkan är däremot mer svårtolkade. Ibland just på grund av att det saknas referenspunkt eller att hela tillverkningsprocessen inte har synliggjorts. Detta problem har företaget Doconomy uppmärksammat och därför introducerat ett kreditkort som både mäter konsumentens klimatpåverkan och som har möjlighet att sätta upp en maxgräns för koldixidutsläpp. Jag finner denna innovation lysande, detta är något som gör konsumenten varse om produkters koldioxidutsläpp och som vägleder konsumenten till en mer hållbar livsstil. Visst går det att i detta tidiga skede ifrågasätta om all världens produkter finns representerade i denna databas och om dess påverkan är framräknad på ett korrekt sätt. Men jag gillar idén och tror att det på sikt skulle kunna hjälpa konsumenter till att bli mer medvetna om sina konsumtionsmönster.  

Vill du läsa mer om denna spännande innovation, spana in denna artikel.